Kl 12 var det avresa med tunnelbana till Wembley Center (runt 8-9 stationer bort). Vi reste tillsammans med våra norska kollegor, Kenneth Fredheim och Ronny Johnsen. Ja, exakt den Johnsen som spelat sex säsonger för United och ett par för Aston Villa. Snacka om att ha koll på båda lagen. Johnsen visade sig dessutom var en synnerligen ödmjuk och genomsympatisk person. Väl framme vid Wembley Center så tog vi en rask promenand upp till den mäktiga arenan men att hitta till rätt sektion var inte lätt. Vi skulle hämta ut vår accreditering vid sektion B2. Vi vandrade dit men det visade sig var en entré för bortafansen och blev istället hänvisade till sektion B2 för MEDIA. Minuterna rann iväg och tiden började bli knapp för att vi skulle hinna med vår "stå-uppa" innan match. Men med sisodär fem minuters marginal så hann vi in på arenan och fick kontakt med vår kontaktperson Christine. Utan hennes hjälp hade vi banne mig inte hitta till rätt plats.
Sen gick vi upp till pressrummet och där serverades kyckling och potatis och dessert (någonting som Jens aldrig missar) och det smakade riktigt bra. Sen förflyttade vi oss upp till kommnetatorsläktaren och där hade vi delar av Manchester United-klacken bakom oss. Det vällde in gröna och gula ballonger över oss under hela matchen. Många fans har ju gröna och gula halsdukar i protest mot ägarfamiljen Glazers. Den gula och gröna färgen hade nämligen Newton Heath innan laget bytte namn till Manchester United. Fansen är oroliga att ägarfamiljen Glazers ska "plundra" klubben på pengar och är rädda för att klubben ska få problem i framtiden.
Inramningen på Wembley var magnifik med över 88.000 åskådare på plats är där kanske Villas fans hördes mest men dom hade ju å andra sidan inte vunnit någonting sedan Ligacupvinsten 1996. Matchen blev trevlig och Aston Villa kunde snabbt göra 1-0 men när slutsignalen hade ljudit så var allt som vanligt igen, Manchester United vände matchen till 2-1 genom segermål av den fantastiske Wayne Rooney. Efteråt gick vi upp till pressrummet igen och surrade lite med varandra och även med Ron Atkinson (som faktiskt är den senaste managern som varit i Manchester United innan Sir Alex tog över 1986).
Sen blev det tunnelbana till hotellet och Ronny Johnsen fick säkert skriva ett 100-tal autografer till folk som kände igen honom trots att han gjorde allt för att skyla sitt ansikte. Det här var faktiskt första gången som Johnsen var tillbaka i England sedan han lämnade landet.
Kvällen avslutades på Thai River på Chilworth Road nära Paddington station. Det var en liten men alldeles utmärkt Thairestaurant som jag verkligen kan rekommendera. Efter det hann jag precis tillbaka till hotellet för att se slutperioden mellan USA och Kananda i OS-hockeyn. Och det blev en kamp mellan USA:s målvakt Ryan Miller och den kanadensiska stjärnan Sidney Crosby och där Crosby visade klass när han avgjorde i förlängningen. Synd om Miller och om USA som gjorde en riktigt stark turnering.
[ 1 kommentar ] ( 9 visningar ) | länka till |
( 3.4 / 26 )
Kalender
